Noel fastnade...
...med fingrarna i dörren. Det ramlade en kartong bakom dörren så den gick inte att öppna och ta lös hans stackars små fingrar. Jag lyckades klämma in min arm och putta bort kartongen till slut. Som han skrek och som hans fingrar såg ut... När något sånt här händer gråter storungarna minst lika mycket så det blir en ruskigt stressig situation. Det tog en stund innan jag satt med Noel i soffan och hann lugna ner Alice och Vicke. Sen låg vi i soffan alla fyra i säkert tjugo minuter och pratade om vad som hänt innan allt var bra igen... Famnen känns lite liten när alla tre vill krypa upp, men det går om man vill....
Nu sover Noel och jag behöver en kopp kaffe...
Huvva, och så dom där små fina fingrarna dessutom . Tur att dom iaf har väldigt mjuka ben fortfarande.
