Skit dagis...
...varför kan det aldrig släppa. Fortfarande gråter Noel varje gång jag lämnar. Det har nästan blivit värre igen... Han går inte ner från min famn när vi kommer in på dagisgården. Jag måste leta reda på en fröken och lyfta över honom i en annan famn för att komma därifrån... Nu känns det som om vissa av fröknarna börjar ledsna på mig, men vad ska jag göra. Han hänger som en koalaunge runt halsen på mig...
Kommentarer
Postat av: fastereva
byt dagis! nu har han prövat alldeles för länge.
Postat av: Ulla
Det är så sorgligt så jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Simon grät varje dag, år efter år, när vi lämnade honom på dagis.
Postat av: Annika
Tror du verkligen att det blir bättre av att byta dagis? Ulla, vad säger Simon om dagis så här i efterhand...kommer han ihåg något?
Postat av: Lena
Ja nog är det då konstigt. Och himla trist, kan verkligen förstå att det är jobbigt. Känns det som om personalen inte bryr sig? Minns att du pratade om det en gång innan, att de hade ett konstigt sätt. För nog tror jag det är där det hänger, att byta till bättre personal kan göra underverk. Har du kompisar med barn som trivs och som kan rekommendera en avdelning?
Trackback
